Jacobi & René

Mustigt. Träigt. Blåa dynor.
Torftigt. Muggigt. Gammaldags.
Veolia för oss tillbaka till Love Nest Sthlm, efter veckor av sand- och solkyssar i Y-town.
Måhända undrar ni alla vad syftet med denna kärlekstripp kan ha varit?
Måhända gör ni det.
Det gör vi med.
Det glöms bort - allt glöms bort - i dunklet av den skugga vår enorma kärlek kastar vart än vi beger oss.
Men vi får icke glömma att trippen även varit krävande då vi fått upptäcka varandras "andra" sidor.
Läbbigt. Men bergfast består vår visshet om att "det andra" aldrig kommer att inskränka på våra rena känslor.
Vad René försökte förklara var att ju mer vi fick se av varandra, desto djupare växte vår förbluffande kärlek.
Over and out

J&R

Solen strålar på Renés obeskrivligt gudomligt undersköna hjässa. Nu kanske ni tror att hårlös den är, men gudomligt blankt hår vilar som en väldoftande matta på min älskades huvud.

Att kyssa Jacobi är som att bli smekt av paradisets vindar.

R

Nyår närmar sig med stormsteg. Vi dividerar, spekulerar och analyserar hur vi bäst ska smälla den karamellen. Eller ska vi säga kärlekskarusellen? Men först är det julafton. Vi längtar!

PoK
/J&R

Oj oj det gick visst ett tag mellan uppdateringarna där, men det är ju svårt att koncentrera sig när man är såhär kär.
Varje sekund som inte spenderas med älsklingen är en slösad sekund - visst känner man igen känslan?

Vi tänkte hur som helst skippa att försöka berätta om vad som hänt under den knappa månad som gått sedan toalettincidenten och den senaste uppdateringen, utan dyker direkt in i ännu en underbar afton. En afton spenderad med god mat, vin, dämpad belysning och utomordentligt sällskap! Men till skillnad från vad man skulle kunna tro (att det var Jacobi och René-tid det handlade om) så umgicks vi denna gång med underbara parbästisarna Leo och Lisette. (hihi René tycker alltid att det är så lustigt att de börjar på samma bokstav, men Jacobi tänker såklart att det är en enkel slump).

Vad hade vi för oss då månntro?
Jo, Leo och Lisette hade bjudit in oss till sin undersköna våning på skaldjursmiddag med tillhörande surdegslimpa, en nymodighet vi inte riktigt hunnit sätta oss in i än. Men gott var det! Vad vi dock inte fick veta i inbjudan var att kvällen skulle kantas av så mycket skratt och mjuka kyssar för respektive par.

Efter middagen satte vi oss alla fyra i deras chesterfielddröm (i själva verket är det en ikeasoffa, men man kan ju alltid drömma, och vi sköter drömmandet åt dem) och njöt av en vacker film. P.S I love you - vilket mästerverk! En och annan tår fälldes då vi alla fängslades av det sorgliga i deras kärleks öde.

Och nu då?
Klockan är ca 22.30 och nu är vi ordentligt ihopkurade här framför brasan. Hur trevligt vi än hade det med parbästisarna kvarstår fakta: Borta bra - men hemma bäst!

många mysiga kyssar
J och R

Jacobi ditt lilla muskedunder hihi. Det är mitt smeknamn på knäppisen Jacobi. Gud jag var inte alls rädd inne på toaletten men Jacobi tjöt som en stucken gris. Det är därför jag avgudar honom så mycket.

PoK
René

René blev inlåst på toaletten. Dörren måste ha gått i baklås. Usch jag vill aldrig vara så orolig igen. Jag trodde att det var Renés sätt att säga att hon inte längre ville ha mig. Så nu vet ni. Även vi har tvivel. Men nu är vi återförenade i chesterkärleksnästets passionerade vrå.

forsätt älska där ute
#jacobi

Vet ni varför vi skapade den här bloggen?
Det var för att vi ville föreviga hur underbara våra liv har varit sedan vi fann varandra 1 maj 2008. Slump trodde vi då. Ödet vet vi nu. Denna afton har allt bara varit extra tydligt, hur makalöst vi har det tillsammans, hur gudomligt skapta vi är för varandra, hur vi liksom kan smälta samman och tala utan att använda ord. Mer behövs inte sägas. Nu ska vi återvända till vårat kärleksnäste, kanske somna så småningom.

PoK

Idag träffades vi vid arton-tiden.
René var helt ovanligt vacker, som vanligt. Jacobi luktade godare än någonsin.
Vi inledde kvällens första två timmar med att kyssas och kramas i den gosiga chesterfieldsoffan som Jacobi har fått av farmor och farfar. Vi pratade om respektives dag och dämpade därmed saknaden vi känt under dagen.

Därefter gnabbade vi om var vi skulle äta middag. René propsade resolut på att vi skulle vara kvar i soffan. Men Jacobi han, han hade andra färgsprakande idéer i åtanke. Han föreslog nämligen tända ljus och rödtjut - den gamla klassikern.
Vad tror ni att det blev??
Tja, nu ligger vi här efter ytterligare några timmar och skriver detta, så det är väl lätt att gissa. Gud vad livet är mysigt... och lite makabert på samma gång.

PoK
Eder Jacobi med sin René

Det är inte ofta det sker.
Att något blir så här rätt.
Ödet förde oss samman.
Till den vidunderligt vackra symbios...
Vi lever i idag.
Två människor - ett sinne.

Häng med på vårat äventyr.

PoK
Jacobi och René