Jacobi & René

Jacobi ditt lilla muskedunder hihi. Det är mitt smeknamn på knäppisen Jacobi. Gud jag var inte alls rädd inne på toaletten men Jacobi tjöt som en stucken gris. Det är därför jag avgudar honom så mycket.

PoK
René

René blev inlåst på toaletten. Dörren måste ha gått i baklås. Usch jag vill aldrig vara så orolig igen. Jag trodde att det var Renés sätt att säga att hon inte längre ville ha mig. Så nu vet ni. Även vi har tvivel. Men nu är vi återförenade i chesterkärleksnästets passionerade vrå.

forsätt älska där ute
#jacobi

Vet ni varför vi skapade den här bloggen?
Det var för att vi ville föreviga hur underbara våra liv har varit sedan vi fann varandra 1 maj 2008. Slump trodde vi då. Ödet vet vi nu. Denna afton har allt bara varit extra tydligt, hur makalöst vi har det tillsammans, hur gudomligt skapta vi är för varandra, hur vi liksom kan smälta samman och tala utan att använda ord. Mer behövs inte sägas. Nu ska vi återvända till vårat kärleksnäste, kanske somna så småningom.

PoK

Idag träffades vi vid arton-tiden.
René var helt ovanligt vacker, som vanligt. Jacobi luktade godare än någonsin.
Vi inledde kvällens första två timmar med att kyssas och kramas i den gosiga chesterfieldsoffan som Jacobi har fått av farmor och farfar. Vi pratade om respektives dag och dämpade därmed saknaden vi känt under dagen.

Därefter gnabbade vi om var vi skulle äta middag. René propsade resolut på att vi skulle vara kvar i soffan. Men Jacobi han, han hade andra färgsprakande idéer i åtanke. Han föreslog nämligen tända ljus och rödtjut - den gamla klassikern.
Vad tror ni att det blev??
Tja, nu ligger vi här efter ytterligare några timmar och skriver detta, så det är väl lätt att gissa. Gud vad livet är mysigt... och lite makabert på samma gång.

PoK
Eder Jacobi med sin René

Det är inte ofta det sker.
Att något blir så här rätt.
Ödet förde oss samman.
Till den vidunderligt vackra symbios...
Vi lever i idag.
Två människor - ett sinne.

Häng med på vårat äventyr.

PoK
Jacobi och René